En spegelbild

Så vilsen hon ser på mig
Tysta läppar
ögon som brinner
…säger mer än rummet bär
Så mycket mer

Så mycket större
saknar ingen det osagda
Det som inte ens viskas
bakom stängda dörrar
Förslutna vener….

Men jag ser
där tårar runnit
…rinner än en längtans tår
att få finnas i det märkliga

Bortom skogen och sjön
Bara hela vägen ända in
In i hjärtat
ut och tillbaks

Två mörka ögon
En längtan
så vilsen
så stilla
rinner in

…i en spegelbild

Annonser

Mamma

-Minns du
vi rådde om varandra, pratade om allt och kärleken var stor
mor och dotter
dotter och mor

Nu ser du knappt åt mitt håll
tystnaden är kall och inte finns det någon kärlek kvar
vad hände egentligen?

Minns du
Då vi kunde ha roligt tillsammans, skratta så tårarna rann
och värmen fanns där.
Vad hände egentligen?

Nu när vi möter varandra finns ingenting
stela och intet sägande uttryck och värmen har svalnat.
Vad hände egentligen?

minns du
Säg att du kommer ihåg, berätta att du älskar mig
håll om mig hårt och gör allting bra igen
mor och dotter
dotter och mor

Du ser på mig men ser rakt igenom

iskall och uttrycklös och ingenting är bra.
Vad hände egentligen?

Minns du
Se mitt hjärta, mamma!
vad var det som hände
vart tog tiden och kärleken vägen
mor och dotter
dotter och mor

Du höjer handen tar djupa klunkar
det gör dig varm och krossar kärleken
Vad hände egentligen?

Oförstående och rädd
Hur kunde du, valde det där framför mig och glömde bort allt
mor och dotter
dotter och mor

Den åker till golvet
dina ögonlock blir tyngre berusad och ensam somnar och minns inte längre min existens
vad hände egentligen?

Jag minns mamma, jag minns
Hur du tog till spriten
när det blev svårt,
när allt gjorde ont och när ingenting blev som de skulle.
Tillslut blev det allt oftare….. nu är det alltid
jag minns mamma men minns du?

Im falling

It feels like i have fallen apart, deep inside of me there´s a broken heart.
The pain you caused me, that i feel became a hole that will never heal.
All we been throug during these days have ended up in hate and tears. Everytime i look up into the big sky i fall apart and cry, cuz i know that you don´t work on me nomore.

Long time no seen

 Ångesten är mer påtaglig nu, nu när det är så satans mörkt ute. Julen gör sig påmind och suget efter destruktivitet är så satans jobbigt. Jakten på att fly i något som får mig att överleva, jag är så jävla nära att klara av skolan nu men jag vill fan bara ge upp, ge upp och fly. Packa min kappsäck och dra, dra långt långt bort från alla människor som bryr sig om mig. Den där ångesten sätter sig i bröstet på mig gnager sig fast, den går fan inte bort. Försökte i ett dygn utan att röka men i helvete heller jag blev så satans drogsugen ett sug som jag inte haft på många år. Jag var tvungen å köpa ett paket å röka igen.

Min bästa vän och hennes familj är så fin bjudit hem mig i jul men jag valde att jobba istället rädd för att jag inte ska klara av att sitta med dem känna mig som en i familjen, för innerst inne så vet jag att jag aldrig kommer känna mig som en av dem fast dem är som min familj.

Helvete vad allt är jobbigt denna tiden på året alltid likadant fast ju fler år som går ju mer demoner finns det, mer skuld och mer skam. Jag vet fan inte ens hur man lever hur man tar vara på livet på ett sunt sätt.

oktober, sköna oktober

Dålig på att uppdatera.

Livet passerar i 120km/h nuförtiden, snart färdig med skolan. Men  tankar som ständigt återkommer till mig är sammanhang,självkänsla, självkännedom.

Jag har väldigt svårt att känna mig en del i ett sammanhang med många människor, då får jag verkligen hjärnspöken. Jag har svårigheter att hantera situationen där många människor är i grupp, jag hittar inte min så kallade plats helt enkelt. Jag har väldigt svårt att ta positiv kritik som att det jag gör är bra då svarar jag bara lite lätt men jag är ju bäst.

plasticfantastic

hösten är mer påtaglig nu

– Jag känner att jag har blivit dålig på att uppdatera här, eller sämre på att uttrycka hur jag känner och behåller det inom mig. Men dagens tanke är att jag känner mig så himla utelämnad, jag är långt ifrån min familj inte för att vi är så tajta som stereotypen man tänker när man hör ordet familj. För första gången så gör det ont, jag ser och jag hör hur alla pratar om deras familjer hur mysigt dem har det. Det är så naturligt för dem flesta att ha sin familj nära sig och att den är viktig, för mig har det inte varit så. Och jag tror att ju äldre man blir desstu påtagligare blir det om man inte har det som alla andra har, eller jag känner det så. Men jag försöker tänka på det jag har istället och vara tacksam för det, inte alltid det lättaste men det får gå helt enkelt.-