Relationer

-Relationer är nog de mest komplicerade i livet oavsett om det är kärleksrelationer eller vänskapsrelationer eller familjerelationer. Alla vi människor är olika individer och det är inte alltid vi kommer överens med varandra. I en familjerelation som är så destruktiv och infekterad ger bara ångest, men ändå så hoppas man på att de ska bli normalt en vacker dag, just de det är hoppet som håller oss vid liv och det är hoppet som gör att vi blir besvikna och sårbara. Samma sak gäller i en kärleksrelation speciellt en sån som är destruktiv med psykisk och fysisk misshandel, folk som står en nära undrar varför går du bara inte därifrån? Knappast jag hoppas att han ska ändra sig och med min kärlek kan de nog gå blir svaret.Så förblindad, så förnekande men hoppet är det som håller en uppe.-

Niondeiniondetjugohundrafemton

-När jag har lagt mig för att jag är superduper trött så går min hjärna på helvarv, inuti min hjärna blir det kaos, tankar snurrar runder hela tiden varför är just en sån fråga och jag menar varför allting. Hela tiden när jag möter människor av alla olika klasser i samhället för vi kan inte blunda för klassskillnaden som finns i vårat moderna samhälle då försöker jag finna en förståelse, en förståelse varför människor agerar som dem gör. Varför idioter är idioter osv. i de flesta fall så blir jag förbannad på att människor inte kommer i tid, eller varför dem inte hör av sig när dem inte kommer utan bara skiter i att dyka upp. Det är så respektlöst så det finns inte, då känner jag mig kränkt och lättast att hantera den känslan är för mig att bli förbannad och allt som tillkommer i den arga känslan. Men sen går de runt som ett garnnystan då jag försöker hitta en förståelse för varför den människan agerar så respeklöst, inte alltid de lättaste men de minskar min ilska och föder inte hat. Hat förgör människan och okunskap föder hat.-

Relationer i vardagen

-saker och ting händer oftast av en anledning och människor lämnar alltid det är två saker som är genomgående i livet.  Vänskap som bara tar slut för att den ene parter har tröttnat och väljer att sluta va vän med en är ett märkligt fenomen jag tror inte ens att det är vänskap inte den vänskapen jag känner igen iaf det är mer ”utnyttjande för egen vinning”. Likaså känslor som får det att pirra i magen dem existerar inte på riktigt det är nog bara en illusion av något alla individer drömmer om att få, man vill ha det så mycket att tillslut blir det verklighet fast det inte finns där alls. Manipulation kan det med kallas när en annan människa spelar på det som den ser att du känner låtsas känna likadant spelar på det och oops du föll, sorry babe jag ville bara ha lite skoj men jag hade ingen stake att säga sanningen som den var direkt utan jag bara sårade dig för de känns bättre för mig.

Summering av detta inlägg People suck!-

verkligheten kallar på mig

-En av mina allra bästa vänner frågade mig varför jag dras till personer med samma problematik som jag har i bagaget, alltså självdestruktiva narkomaner. Mitt svar är för mig väldigt logiskt, att även om jag inte själv använder längre så är de med dem människorna som jag känner mig trygg, deras beteende och helheten i sammanhanget som jag dras till. Dem beteenden som dem personerna har kommer automatiskt fram i mig när jag umgås med dem, skillnaden från då till nu är att jag umgås inte lika ofta och intensivt med dem längre så då blir det en inre kamp med mig själv jag trivs inte med de gamla jag längre när jag har fått mer smak på det icke destruktiva livet. –

hjärter dam

Hon splittrar min världsbild
krossar mina drömmar
lämnar mig i en blodig, trasig hög av tösabit
Om jag ler från hjärtat
skriker hon av raseri
tvingar mig ner på knä igen
Jag försöker kämpa, men hon har mig i bojor
som är smidda i självhat och förvirring
Miss ångest hon hånskrattar åt min förtvivlan
och hennes gälla röst ekar inuti mitt huvud
Jag lämnar dig aldrig!

keep it real

The secret side of me, I never let you see
I keep it caged but I can’t control it
So stay away from me, the beast is ugly
I feel the rage and I just can’t hold it

It’s scratching on the walls,
in the closet, in the halls
It comes awake and I can’t control it
Hiding under the bed, in my body, in my head
Why won’t somebody come and save me from this, make it end?

I feel it deep within, it’s just beneath the skin
I must confess that I feel like a monster
I hate what I’ve become,
the nightmare’s just begun
I must confess that I feel like a monster

spegel, spegel på väggen där

She looks like a bitch
And dresses like hundred whores
She’s screwing almost every guy
Everyone else she ignores

One thick layer
Of the shit that make you brown
And when you look on her arms
There are marks of feeling down

Looking like a barbie
She brags about her boobs
How that eighteen year-old french guy
Called her boyfriends for nubes

On the sunday morning
She goes up from her bed
With the make-up on her cheeks
And eyes all wine-red

The knife in right hand
And words like “God, I’m feeling low”
She thinks of that eighteen year-old french guy
And how he had shouted “Man, you fucking ho’!”

It’s the same fucking story
Every single weak
Bragin’, cuttin’, screwin’
In the end, she’s compared to a geak

-Hösten kom fort, lika fort som detta året har gått.

Det är ett ständigt krig inuti mig, jag slåss med tankar och känslor. Känslor jag känner som jag inte riktigt kan sätta ord på, tankar på flykt, fly från mig själv, fly från verkligheten, fly från alla måste, fly från allt egen ansvar som jag har nu när jag är klassificerad som vuxen fast det har jag varit ett tag. Förut när jag var yngre och ville fly så gjorde jag det med alla medel, droger, alkohol, sex, självskadebeteende tills det inte gick längre även då kom verkligheten ikapp mig och det gjorde ont, så jävla ont i själen.  Nu några år visare så flyr jag i andra människor, i musik, shopping men min kreativa insperation börjar ta slut på ideer eller flyktvägar och verkligheten är närmre än jag vill inse.

Egentligen bör jag vara lycklig jag har nästan allt man kan tänka sig i livet fast på en nivå jag aldrig varit på innan. Jag har fina vänner som alltid finns där för mig bor ihop med min bästa vän vi har det väldigt fint, jag går i skolan och jag jobbar men inget av de där jag har fyller de tomma hål inom mig som jag upplever att jag har. Jag försöker se hur mina vänner hanterar saker och ting, dem stannar i sina känslor bra som dåliga med vetskap att de kommer att gå över, dem fuckar inte upp sitt liv bara för att något inte går som dem vill. Dem vårdar sina relationer och litar på varandra, jag försöker göra likadant men då blir de kaos i hjärnan för hur fan kan man lita på människor, den mest egotrippade och elakaste arten på jordklotet.